I morse fick jag det mycket tråkiga beskedet från mina föräldrar om Dusts bortgång. Hon var bara en 3 år gammal valp. Läkaren antar att det troligen var ett virus som hon fått från en annan hund. När vi hittade Dust förra året hade hon blivit övergiven och inte haft någonstans att ta vägen. Vi tog hand om henne och trodde att det skulle vara tillfälligt tills vi hittade ett nytt hem åt henne. Men vi blev förälskade i henne nästan direkt. Hon blev vår första hund. Hon förde med sig inget annat än glädje och skratt till familjen. Livet är ibland orättvist, men jag vill gärna tro att Gud behöver sina starkaste krigare vid sin sida. Jag skriver inte detta för att jag vill ha sympati. Jag skriver detta för att påminna dig om att lägga märke till de saker runt omkring dig som du kanske tar för givet. Oavsett om det gäller relationer, hälsa, rikedom, ägodelar... För en dag kan de tas bort på ett ögonblick utan förvarning. Vänta inte tills de är minnen för att inse hur mycket de betydde för dig. När det gäller dig Dust, tack för att du var sällskap till mina föräldrar när deras barn var borta och försökte kämpa för ett bättre liv.