Ibland blir jag ombedd att skriva något längre än ett @x inlägg och jag måste avsätta hinkvis med tid för att läsa igenom alla möjliga bra uppsatser och tal och böcker. Det är den här hemska känslan i början av att inte ha en aning om vad jag vill säga, men sedan klickar något för att jag har läst om ett bortglömt tal från 1987 och då vet jag precis vad jag tycker. Jag hatar att göra det. Skrivning. Det är en skrämmande labyrint. Men sen när den hemska processen är över så säger jag alltid: "Det där borde jag nog göra om snart".