År 2045 kommer Kurzweils "singularitet" inte bara att vara en metafor, det kommer att vara civilisationens operativsystem. På AI-sidan är trendlinjerna obestridliga: modeller hoppar snabbt från att lösa problem på några minuter till problem som skulle ta människor århundraden. I mitten av århundradet kommer AI att ta itu med uppgifter som annars skulle kräva miljontals år av mänsklig ansträngning. Det är ingen hype, det är vad skalningslagarna och riktmärkena redan projicerar. På robotsidan visar Bank of Americas prognos att humanoida robotar kommer att nå miljarder år 2060, med massanvändning av hushåll, tjänster och industrier. På 2040-talet kommer vi att ha tillräckligt med robotar för att helt automatisera försörjningskedjan, fabrikerna och alla repetitiva eller farliga jobb. Civilisationens "händer" kommer att vara robotar, och "sinnet" kommer att vara superintelligent AI. Denna konvergens är singulariteten. En värld där arbete är frivilligt, knapphet konstrueras bort och problem som hemsökt mänskligheten i årtusenden, från klimat till sjukdom, löses på årtionden. Kurzweil sa att den skulle anlända runt 2045. Uppgifterna gör det nu svårt att inte hålla med. Det här är inte science fiction längre. Det är den banan vi är på.